Ett liv på rutin.

Så känns det just nu.
Kan inte förstå hur veckorna kan försvinna
så fort och jag kan knappt minnas dem i
efterhand.
Något fattas och det hjälper inte att fylla
dagarna med jobb och fritiden med vänner.
Det är fortfarande något som inte riktigt finns
där. Sen att jag inte kan sätta fingret på vad
som fattas är ännu mer frustrerande...
Jag kan inte skylla det här på hösten, det
har varit så länge nu. Att jag inte bara kan
skaka av mig det...

Hjälp!?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback